Tyvärr så har vi haft jobbiga dagar, med mycket vakna nätter och dagar och många tårar.

Dixies valpar föddes på söndags kväll den 22 juni, hon hade betet sig som om hon skulle valpa sedan torsdagen genom att bädda, gnälla, kissa ofta, och slicka sig i baken. Hennes temp hade varit  låg(36,1) i en hel vecka förutom på fredagen då den steg lite grann och fortsatte sedan vara låg igen.

På söndagen så var hennes allmäntillstånd sänkt, men hon fortsatta ända att gå runt, runt och bädda och gnälla så ringde vet. som sa åt oss att komma in med henne för en undersökning. Vi satt oss i bilen med hopp om det bästa, väl där konstaterades det via rtg och palpering att valparna inte skulle kunna ta sig ut på normalt sätt då den ena valpen hamnat i fel läge och inte skulle kunna rubba sig. Så för att inte Dixie skulle gå åt, blev det ett akut kejsarsnitt. Utan för operations salen satt vi(jag och mamma) alldelens till oss av oro och lyssnade efter minsta lilla ljud från antingen en valp eller vet. Efter ca 45 min så kom en av vet. ut med 2 valpar varav 1 naken kille 80 gram och en puff kille 90 gram och strax därefter även med en omtöknad Dixie.  

Åkte hem efter att hon piggnat på sig lite, med henne i en bur och valparna i en annan. Då man inte bör lägga tik och valpar tillsammans förrän tiken vaknat till, då själva opeationen och smärtan är en sådan chock i sig och då tiken överhuvudtaget inte vet vad som hänt under timmen hon varit sövd.   Väl hemma så visade Dixie inget intresse för valparna, utan endast hur ont hon hade. Kira, Paloma och Jamira däremot var till sig av lycka då dom trodde att valparna var deras. Och dom gjorde massor med försök att komma åt och slicka valparna. Så vi kokade upp modersmjölkersättning och började flaskmata valparna, i hop om att Dixie kommande morgon skulle ha mindre ont och därav upptäcka att hon blivit mamma. Den natten sov vi inte mer än totalt 1 timme, då Dixie gnällde av värken och valparna då dom blev hungriga.  

Här ser ni en bild på DIxies puff kille "Gnistra's Rollo" endast 1 dygn gammal.


Dagen efter visade Dixie inte heller några tecken på att ta dom till sig, då vi la dom intill henne och dom snuddade vid henne skrek hon och skyndade fort därifrån. Vi bestämde då att Kira skulle få hjälpa till att sköta dom tills Dixie var redo. Vilket hon gjorde suveränt, dock hade hon ingen mjölk men hon tvättade dom och höll dom varma. När inte vi hade dom i BH'n för att ge dom ännu mer värme. Paniken hade dock börjat växa då siffrorna på vågen endast gick ner och ytterst sällan upp.  

Lille Rollo kikar fram ur mammas BH  2 dygn gammal.


Natten till tisdag så skrek valparna eller iaf den nakna valpen hela natten, och ville inte suga på flaskan så droppade in mjölk i munnen på honom och även denna natt var jobbig för Dixie då hon gnällde till och från. Ringde tidigt på morgonen vet, gråtande av både utmattning och oro, berättade hur läget var och bad om att få smärtstillande till Dixie. Vilket hon inte fick efter operation. och bad även om hjälp, då ena valpen behövdes vätskas upp. Fick ingen hjälp med valpen, då dom inte hjälpte så unga valpar men fick efter mycket tjat och många om och men en ask smärt stillande till Dixie.  

Den kvällen/em dog den nakna valpen på tisdags kvällen av mest troligt vätskebrist eller om han var sjuk redan då han föddes?! Detta trots vårt kämpande 1 ggn i timmen med flaskmatning och våra upplivnings försök med hjälp av vår granne Karin. När valpen var dålig så skrek och ylade om vartan Dixie samt dom andra hundarna och när han väl dött så slickade hon honom för första gången, vilket gjorde det ännu jobbigare. Kände stor sorg och ilska över att hon inte fått någon värk medicin direkt efter operation. Efter detta så gick vi med puff valpen till vår granne  där han var i 1 dygn. Då hennes papillontik lyckligtvis också hade valpar, fast att dessa var 8 veckor så hade hon mycket mjölk kvar.  

Lille "Rollo" med sin tillfälliga surogat mamma Daisy
 

Detta dygn "grät/gnällde" Dixie konstant. vägrade äta eller kissa utan bara gick runt, runt. På onsdag kväll så tog vi hem valpen för att avlasta Karin, då hennes hund gärna diade honom men endast då man satt brevid och klappade henne, då hon var något less efter att redan haft valpar i 8 veckor och nu måsta börja om med att ligga stilla i en valpbinge.
Denna dag fick vi även reda på att det fanns en vet. i närheten som hjälpte till att vätska upp valpar oavsett ålder, så åkte på morgen till Röbäck med honom, där han fick gluckos och natriumdropp. Och efter detta blev betydligt piggare. Tänk om vi hade veta det tidigare, så kunde hon i alla fall fått försöka vätska upp den lilla nakenkillen.

När vi sedan tog hem valpen till natten efter 1 dygn  så verkade Dixie lika obrydd som tidigare förutom att hon luktade på honom men fortsatte sedan sin vandring, och vid fem tiden den morgonen var det som att något klickade till i henne(5:e dagen sen födseln) och hon la sig brevid honom och en knappt halv timme efter så lät hon honom dia. Då hade Dixie ätit totalt tre värk tabletter.

Dixie och Rollo 6 dygn gammal


Efter detta så kan hon inte lämna sin lille kille en minut, inte ens för att äta eller dricka så det gör hon i bädden. :-) Och han har nu ökat rejällt i vikt och väger nu 136 gram, och det känns så skönt att det äntligen börjar gå framåt. Så hoppas att han växer till sig till en lika stillig kille som sin far. :-)  

Rollo diar.


Utan Karin våran granne, som vi i samband med detta lärt känna så vet jag inte om vi skulle ha klarat av dessa dagar eller om denna lille valp skulle ha överlevt.
Känner stor besvikelse till vet. som inte på en gång gav oss recept på tabletter eller iaf. gav oss 1-2 tabletter att ge henne vid behov första två dygnen!
Jag hoppas att detta ger den opererade  vet. en tanke ställare. Och att han i fortsättningen skickar med en liten dos till dom hundar han måste förlösa genom ett snitt.
Det som gjorde mig mest förundrad var att Karins hund även hon blev snittad men hos en annan vet. och att denna då genast skrev ut en ask värk.tabletter som hunden skulle äta 2 ggr/dag i 10 dagar.
Och även då våran Paloma för 1 ½ år sedan var tvungen att snittas, så fick hon iaf med sig 2 tabletter hem i ett kuvert för att ge första dygnet så att inte värken hindrade henne att ta emot valparna. Hon behövde endast 1 tablett och sen visade hon inget annat än glädje över sina valpar! 

Är i alla fall otroligt glad över att Dixie nu tar så otroligt bra hand om sin kille och åter fått tillbaka sitt underbara sätt och visar att hon är en riktig super mamma!  

Vill slutligen sända en Stor kram och ett fång med rosor till alla er som varit ett sådant stöd för oss veckan som varit. Vare sig det rört sig om telefon samtal eller mail, så har det betytt väldigt mycket för oss!



Så nu vet ni vart jag hållit hus den senaste veckan....
Kramar från Emmy och kinaflickorna och den lilla puff pojken.

p.s uppdaterar med fler bilder inom kort!